pidde

Att kastas fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan är något vanligt. Vi som studenter får vänja sej vid det helt enkelt. För fyra veckor sedan var jag glad för att jag skrivit ett prov och skulle börja på något nytt. Nu vet jag att jag måste skiva provet igen. Men en vän till mej sa att jag inte ska vara deppig. Så jag tar hans tipps och bara gör mitt bästa på omprovet istället. Man har inte tid i livet att vara ledsen. Den tid man tar på att vara de är dyrbar och ska gå till något bättre. Lite motgång har ju ingen dött av eller vad tror ni. Man ska ha något att kämpa för. Att bara ha dett easy hela tiden blir nog inte bra. Då kanske man får lite agv det här zlatan-syndromet. Han e så cool när han snackar om något han gjort, allt låter så jävla lätt. Något som även låter lätt är när holger förklarar musikteori.

Holger är vår musiklärare och är lite trångsynt tror jag. Han tror att vi är små mozarts å bachelinor allihopa. Vi ska ta ut tonarter, skiva om stycken och kunna skiva en massa uppgifter på jazzlåtar. Jag är inte så bra på piano eller gitarr för den delen så de blir lite svårt. Men man ska inte ge upp för de. Jag lärde mej sjukt mycket idag eftersom jag för första gången tog typ alla ackord som finns. Nä inte alla för de skulle ju vara lite svårt men väldigt många i alla fall. Jag tog ackord idag som jag inte ens kan namnen på.

Nä nu hinner jag inte skiva mer för nu måste jag plugga. Hoppas ni har bättre saker för er. Ha de bra