varför måste man bli sjuk ?
Av skrälla och irriterade ljud vaknar den man som i sängen sovit hela natten. Han gick till sömns för att få bort sitt halsont. Men istället var rivmärkena djupare efter denna natt ifrån katten. De skallrande ljuden kom ifrån en liten elektronisk maskin som vi människor har valt att kalla mobiltelefon. När knappen med grön marketing blir intryckt kan man börja prata. Aj aj den dröm man haft blev utsatt för ett rån. På andra sidan som man brukar kalla det fanns en annan person. Vad han ville kommer inte någon ihåg, kanske enbart att han kommer ihåg det. Denna väckta människa heter Peter och kommer att skriva om sig själv i tredjeperson i hela detta inlägg. Han märker som sagt att han har sjuk ont i halsen. Men va fan tänker han. Peter har även märkt att denna fras funkar till det mesta. Som skällsord eller som argument i en diskussion. Innan natten drog in honom i sömn trodde han att friskheten skulle ta fart under mörkrets timmar. Ack nej var svaret som han fick när hans kompis ringde honom på morgonen. Varför han ringde har man ingen ide om. På morgonen är peter ingen rolig person att möta, ja han kommer inte ihåg vad du sagt till honom i alla fall. Klockan är nie på morgonen och vem skulle inte vilja somna om. Med en hosta som hörs in till grannen är detta en omöjlighet. Denna omöjlighet får han att tänka sig att gå upp.
Nä jag går upp för detta funkar inte längre tänker peter. Men det är något som fattas för att må bra när man är sjuk. En påse med saltlösning, samarin, strepsils och huvudverkstabletter saknas inom de fyra väggar. Dessa fyra väggar står ganska närma varandra eftersom peter inte har speciellt mycket pengar. Det är tur att han köpt mat för två månader i förväg. Men pidde hatar detta, nu kan han inte köpa öl mer denna månaden. Ja pidde är denna mannens eller killens smeknamn. Men man väljer ju inte själv hur man ska kallas det bara blir ett namn. Kan ha med den geografiska indelningen som olika människor fått.
På väg mot den del av lägenhet som är avspärrad känner pidde sig tröttare och tröttare. Väl där inne speglas hans person i väggen och han ser hur han mår. Apoteket jag måste till apoteket tänker han, eller så är det bara instinkt. Men va fan apoteket finns ju bara i stan, jag måste fråga runt på msn och se om det kanske finns här i krokarna. Han sätter sig med sin täppta näsa framför datorn för att fråga första bästa människa. Men först måste han starta sin musikspelare för att inte helt sitta i tysthet. Något som han inte gillar är när tystheten tar makten. En av hans största rädslor är att bli av med hörseln. Konstigt nog bli han hellre blind än döv. Knack knack i bordet eftersom jag inte vill bli något av detta. Svaret på hans fråga kommer ganska snabbt eftersom han är ganska desperat på att få reda på svaret. Yes det finns ett apotek och om han varit frisk skulle han hoppa av glädje. Men om han varit frisk skulle ju inte detta vara nödvändigt. Antagligen hade han sovit just nu om detta skulle vara fallet.
Men en väldig fart börjar pidde leta efter alla sina kläder. Men vadå var e allt å de e svårt att hitta när man e sjuk. Möjligtvis att allt rör sig i slowmotion när man är sjuk för detta gick väldigt långsamt. Host host nu måste ha nverkligen gå. Så på med halsduk, mössa och den ”varma” JACKAN. Knarr knarr låter det under hans skor när han trampar ner snön. Denna vita sörja som vägrar försvinna ligger som potatismos överallt. Halt är det också på marken men ingen kan stoppa honom. Inga träd å ingen is i världen ska stoppa han ifrån att ta sig till detta apotek. Ska jag gå vänster eller höger här då. Han börjar få beslutsångest, detta kan bara vara ett tecken på att febern stiger. Vägen smalnar av och dikena kommer närmare. Varför ska jag ta någon väg alls när jag bara kan lägga mej här å sova. Den stora vägen med skog brevid sig såg ut att ha bra grepp på vägen. Eftersom det kört en saltbil här innan så snön smält lite i kanterna av vägen. Men det kanske är en längre väg till apoteket. Den lite mindre vägen går genom ett område med hus. Här var det inte lika säkert på vägen. De gula husen reser sig upp som glas med apelsinsaft i. Som om saften stelnat och någon mamma lagt en sån sockerbitsgodis på toppen. Denna vägen är ändå närmare tänker pidde nu. Mm man vill leva måste man chansa ibland så varför inte ta möjligheten nu. Detta handlar ju om liv eller död, tror han i alla fall.
Utan att tänka har han svängt av i farten och är på väg till apoteket genom den lilla vägen. En man i svarta kläder passerar honom. Han får kalla kårar precis när han gå förbi å hans blick är låst i marken. Busshållplatsen är ganska tom idag eller så är det bara tidigt på morgonen. Över denna småländska gata traskar pidde och börjar tänka lite på cigaretter. Detta pågrund av att han har bensinmacken statoil i sikte. Men hans begär är ganska svaga nu och han kan stå emot ganska lätt. Något lyser upp en liten bit bort. Det är en skylt som skriver en massa olika namn. Men inte att det finns ett apotek. Han börjar tvivla på att han någonsin kommer att bli frisk. Detta kanske är undergången för denna arma människa. Ett stadigt grepp om dörrhandtaget och allt blir svart.
Ja detta var ett ganska konstigt inlägg må jag säga. Men nu får jag vänta med att skiva mer. kommer mer senare idag. har nog mycket tid på mej att skriva idag.
Nä jag går upp för detta funkar inte längre tänker peter. Men det är något som fattas för att må bra när man är sjuk. En påse med saltlösning, samarin, strepsils och huvudverkstabletter saknas inom de fyra väggar. Dessa fyra väggar står ganska närma varandra eftersom peter inte har speciellt mycket pengar. Det är tur att han köpt mat för två månader i förväg. Men pidde hatar detta, nu kan han inte köpa öl mer denna månaden. Ja pidde är denna mannens eller killens smeknamn. Men man väljer ju inte själv hur man ska kallas det bara blir ett namn. Kan ha med den geografiska indelningen som olika människor fått.
På väg mot den del av lägenhet som är avspärrad känner pidde sig tröttare och tröttare. Väl där inne speglas hans person i väggen och han ser hur han mår. Apoteket jag måste till apoteket tänker han, eller så är det bara instinkt. Men va fan apoteket finns ju bara i stan, jag måste fråga runt på msn och se om det kanske finns här i krokarna. Han sätter sig med sin täppta näsa framför datorn för att fråga första bästa människa. Men först måste han starta sin musikspelare för att inte helt sitta i tysthet. Något som han inte gillar är när tystheten tar makten. En av hans största rädslor är att bli av med hörseln. Konstigt nog bli han hellre blind än döv. Knack knack i bordet eftersom jag inte vill bli något av detta. Svaret på hans fråga kommer ganska snabbt eftersom han är ganska desperat på att få reda på svaret. Yes det finns ett apotek och om han varit frisk skulle han hoppa av glädje. Men om han varit frisk skulle ju inte detta vara nödvändigt. Antagligen hade han sovit just nu om detta skulle vara fallet.
Men en väldig fart börjar pidde leta efter alla sina kläder. Men vadå var e allt å de e svårt att hitta när man e sjuk. Möjligtvis att allt rör sig i slowmotion när man är sjuk för detta gick väldigt långsamt. Host host nu måste ha nverkligen gå. Så på med halsduk, mössa och den ”varma” JACKAN. Knarr knarr låter det under hans skor när han trampar ner snön. Denna vita sörja som vägrar försvinna ligger som potatismos överallt. Halt är det också på marken men ingen kan stoppa honom. Inga träd å ingen is i världen ska stoppa han ifrån att ta sig till detta apotek. Ska jag gå vänster eller höger här då. Han börjar få beslutsångest, detta kan bara vara ett tecken på att febern stiger. Vägen smalnar av och dikena kommer närmare. Varför ska jag ta någon väg alls när jag bara kan lägga mej här å sova. Den stora vägen med skog brevid sig såg ut att ha bra grepp på vägen. Eftersom det kört en saltbil här innan så snön smält lite i kanterna av vägen. Men det kanske är en längre väg till apoteket. Den lite mindre vägen går genom ett område med hus. Här var det inte lika säkert på vägen. De gula husen reser sig upp som glas med apelsinsaft i. Som om saften stelnat och någon mamma lagt en sån sockerbitsgodis på toppen. Denna vägen är ändå närmare tänker pidde nu. Mm man vill leva måste man chansa ibland så varför inte ta möjligheten nu. Detta handlar ju om liv eller död, tror han i alla fall.
Utan att tänka har han svängt av i farten och är på väg till apoteket genom den lilla vägen. En man i svarta kläder passerar honom. Han får kalla kårar precis när han gå förbi å hans blick är låst i marken. Busshållplatsen är ganska tom idag eller så är det bara tidigt på morgonen. Över denna småländska gata traskar pidde och börjar tänka lite på cigaretter. Detta pågrund av att han har bensinmacken statoil i sikte. Men hans begär är ganska svaga nu och han kan stå emot ganska lätt. Något lyser upp en liten bit bort. Det är en skylt som skriver en massa olika namn. Men inte att det finns ett apotek. Han börjar tvivla på att han någonsin kommer att bli frisk. Detta kanske är undergången för denna arma människa. Ett stadigt grepp om dörrhandtaget och allt blir svart.
Ja detta var ett ganska konstigt inlägg må jag säga. Men nu får jag vänta med att skiva mer. kommer mer senare idag. har nog mycket tid på mej att skriva idag.
Kommentarer
Trackback
